tisdag 26 april 2011

Viva las vegas



Vi lämnar Reno och Lake Tahoe och beger oss tillbaka till Californien och något av deras stolthet, Yosemite national park. Det är vackert, det är natur och vattenfall. Och vad vi hört ska det vara ett paradis där dess uråldriga själ skall eka mellan bergen. Vad vi dock har fått erfara och lära oss av är förväntningars inverkan på upplevelser. Vi åker runt en stund i parken och skådar dess skönhet. Det är imponerande natur men vi hinner aldrig påbörja någon djupare utforskning av skogarna innan en tät dimma och lite lätt snö börjar falla. Hand i hand med dåligt väder så bar vi alla någon omotivation till att försöka mätta överdrivna förväntningar. Så vi tänder en ny gnista och tar vårt hem på 4 hjul och rullar äventyrslystna vidare.
Vi sparar tid genom att färdas även nattetid. Det innebär dock att man ibland inte får skåda de sagolika landskap som klär denna del av kontinenten. Så länge dagsljuset vakar över oss passar vi på att fara långt in på de smalaste omvägar som ofta erbjuder brett skilda skatter.



Saltöknen i death valley. Salt så långt ögat når
Så i nattsvart mörker beger vi oss mot Death Valley national park. Från att nyligen främst ha skådat skogar till och med snö kan vi ana en förändring i mörkrets konturer av landskapet. Snart verkar vi vara på en rak väg med enbart öde vidsträckta fält vid sidan. En kraftig blåst sliter i bilen, om det vore en film, så är det nu vi blir styckmördade. Men det blir kungar naturligtvis inte, vi hittar ett enkelt motel en kort bit utanför Death Valley som vi tar in på för natten. Vi går upp tidigt och skådar solen som gårupp i öst över de berg som stänger in Death Valley.
Namnet är talande för det hårda klimatet. Öknen i alla former, bergsklyftor, sanddynor, saltkristaller och saltsjöar. Den lägsta punkten i death valley är Badwater Salt Flats  -85meter under havsytan, vilket är en av de lägsta landpunkter i världen.
Uttorkade tungor, salt och sandfyllda skor. Det är dags att åka vidare. Med alldeles för mycket blod i alkoholomloppet styr vi vår kos mot Vegas.
Fontänshowen framför Bellagio

Fabulösa Las Vegas.
Staden spelar på alla syndiga strängar medan syndarna kastar bort sina pengar.
Det är lördagkväll och vi befinner oss på The Cosmopolitan of Las Vegas. Damian jr gong Marley & Nas håller hov på fjärde våningens glamourösa uteterass. Nevadas svala kvällsluft blandas med med en söt odör av rusning och god stämning. Vi är i världens centrum och det är nu det händer. Livet pågår där och då och ingen annan stans.
Vegas liknar en dröm. Kvällarna innehåller roliga och märkliga möten och händelser i sina mest spännande former. Och när man vaknar, vet men inte riktigt hur det gick till eller vilka som var där. Men spektakulärt är det. Cosmopolitan, Mirage, Bellagio, Ceasars, Stratosphere, Mandalay.. Och det plingar och väsnas vinst och förlust från var kvadratmeter kasinoheltäckningsmatta.
Vi minglar med olika locals sista kvällen. Kasinoanställda, vakter, suspekta män på cyklar som försöker panta guldhalsband, ex marines. Och alla verkar som det talas om, vara uppslukade av stadens dragningskraft.

Yosemite
Efter tre dagar i Vegas är världen i gungning nog för att gunga vidare. På hostelet har vi mött en massa människor och en grannlandsfrände bestämmer sig för att haka på vårt tripp mot nya mål.
Samma kväll skådar vi hoover dam i solnedgången. Dagen efter har vi picnic på ett klippblock i Grand canyon. Det är mäktigt, storslaget, svårslaget. Gungningen har börjat lägga sig i huvudet. Men nu vill hjärnan knappt mer. Så vi sätter oss ner och skådar kanjonen i överväldigad tystnad.
Vi har tappat räkningen på hur många gånger vi frågat oss själva, -Vad ska toppa det här? Vi funderar på att runda Grand Canyon och dess norra sida på väg tillbaka mot Californien. Men vi är tillfredställda så vi far till San Diego över natten.

San Diego ligger som gränsstad till Mexico och Tijuana. Vi besöker San Diego Padres hemarena när de spelar en långdragen baseballmatch mot Phillys som de också förlorar. Vi träffar Domino som är på parole för robbery över några kalla Miller light som vi köpt och ett par plastflaskor vin som domino nyss stulit. Vi möter Shaun och hans hund Pumba och de lär oss att det gäller att "Go hard or go home".
Det räcker för San Diego. Klappat och klart utan varken zoo eller seaworld åker vi till L.A.

Ursäkta för den senaste tidens bristande rapportering. Men vissa tider är för värdefulla för att sekundärisera i ord. Peace!



Totte, Emil, Jonas


1 kommentar:

  1. Tjaaa...inte så pjåkigt alls...Kul att höra många roliga anekdoter....Härliga bilder och vyer - Grand Canyon - super.
    Men nu längtar vi mammor efter er...och räknar dagarna till ni är hemma igen ;-)
    Susanne

    SvaraRadera