måndag 28 februari 2011

Guiden ville dö....


Hey Svea!
Mycket har hänt sen sist, för mycket för att skriva om egentligen men jag svamlar lite i korthet.
Nu har vi tagit oss 200 mil in i Kina och sen tillbaks till kusten, vi har vant oss vid nudlar till frukost, stora folkmassor och långa tågresor.
Referensramarna på stort och litet är lite annorlunda här, en liten stad i Kina är en stad med "bara" 4 miljoner invånare och neråt.
Man har också dom absolut roligaste guesthousen för turister här, de flesta har spelrum, bar, filmrum, och  annat kul, ett som vi bodde på hade till och med bastu.

Dom få kineserna som känner till Sverige på kartan gör det enbart på grund av pingisstjärnan J-O Waldner. Ikea och Volvo kommer på andraplats.
Vi inser gång på gång hur lyckligt lottade vi är som har sällskap av Ingrid. Utan henne hade vi omöjligt kunnat göra samma resrutt så smidigt som vi har gjort.
Bara att beställa mat eller boka en tågbiljett kan visa sig vara en stor utmaning, men det universella kroppsspråket funkar oftast bra men man brukar inte få riktigt vad man beställde alla gånger.
Vårt första stopp i Kina var Zhangjiajie. Där finns dom mäktiga Halleluja Mountains som än så länge är ett relativt okänt resmål. Men fler och fler upptäcker det och det skulle förvåna mig om det inte är ett populärt resmål om några år.

Det var förövrigt där dom filmade några av miljöerna till filmen Avatar.
Våran minst sagt speciella guide, som knatade runt med oss i två dagar, sa i slutet på första dagen att vi var så jobbiga att han ville dö, men han stod ut en dag till.
Klimatet liknade inget annat, det fanns också en helt sinnessjuk gångbro ca 1000 meter upp längs med en 90 graders bergsvägg. Det är omöjligt att sitta bakom dataskärmen och förstå hur högt det va men jag fick uppleva mitt livs första svindel där och har aldrig gått så försiktigt tidigare.
Helt klart bland det mäktigaste vi har sett hittills under resan gång.

Efter det tog vi tåget till Chengdu som ligger i centrala Kina. Chengdu är mest känt för sitt Panda Breifing center och världens största Buddha som ligger 15 mil utanför. Efter ett besök där kan vi nu flexa med att vi har vi kramat en liten pandaunge och sett den största Buddhan på planeten.
Priset på en minuts pandakram låg på tusen kr, och minst sagt dyrt. Men vi tyckte att det var värt att ta chansen, jättepandor är trots allt ganska sällsynta i Smålanstrakten.

Sen drog vi vidare till Xiàn och kikade på dom 8000 terrakotta soldaterna som har legat under jorden i 2000 år och upptäcktes för bara 33 år sedan. Kul att se, men det kändes lite överhypat och vi har blivit mer och mer svårimponerade.

Och nu, efter en natts tågresa är vi framme i Shanghai, där vi och 20 miljoner andra kommer knata runt på gatorna. Här bor även Ingrids mormor som förhoppningsvis kommer visa oss det riktiga Shanghai.
Stay tuned!
Hoppas ni mår väl där hemma! Fånga dagen, lev drömmen!
Puss och snusk. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar